Jag menar det. vi var inte i skolan överhuvudtaget utan såg på en - vet inte vad man ska kalla det - typ pjäs. i en timme. från 8.50 - 10.15 sen drog vi hem. chiill. :) pjäsen var fin som fan. eller sorlig och tragisk fast rolig på ett ställe. alltså den var väldigt känslosam och allvarligt, liksom under ytan. äääsch iallafall så var de näästan så jag börja gråta när han sjöng tears in heaven. det var sjukt vackert på något sätt. den var väldigt blandad och iaf jag kände mig helt messed up i huvvet efteråt. men den var faktist grymt bra. och det är så svårt att fatta att de som spela verkligen hade varit med om såna saker och massa. för dom såg helt normala ut och det var inget man såg från början och så. gud jag tycker så himla synd om dom också. det är så svårt att sätta sig in i vad dom har upplevt och så. sedan det här med den där killens bästa kompis, jag fatta först inte att det var sant :O ville bara gå upp och krama alla. men näe den var väldigt fin också. en massa saker helt enkelt.
Gick med Emma till södertull efteråt och sedan hem med cykeln. har suttit och gjort hemuppgiften i SO, stolt (: försöker göra så längt jag kan i matten och så så jag inte kommer efter sen.
7 DAGAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAR jag känner mig liksom van nu så det brukar inte riktigt vara lika nervigt innan jag åker men nu är jag skitnervös ;O bara sådär, hahah. vet som vanligt inte vad något beror på (: min kropp är udda. hahah (: jag växer t.ex aldrig -.- jag kmr vara dvärg resten av livet, jai hoo (; på tal om jai ho så måste jag skriva klart min recension nu, CIAO.



/elsa