Kör på ettårsjubileum idag. Har varit tillsammans med skrotet i munnen i ett helt år idag. Förstår inte hur jag gör, men tiden har lyckats gå på något sätt. Det finns dagar, de flesta faktiskt, då jag bara känner för att hämta en fet tång och klippa av ståltråden. Men på något sätt har jag vant mig vid att gå runt med räls.
Försöker använda dagen till att inte deppa sönder eftersom jag det bara gått halva tiden, och ett år återstår med tandställning. Halva tiden har gått, bara halva kvar liksom. Nu är det bara att börja räkna dagarna,
364 kvar. Can. Not. Wait.