maybe I'm in the black, maybe I'm on my knees


H
atar mina jävla fallgropar som bara kommer ur ingenstans och tar all ork, vilja och motivation jag jobbat upp. Jag vill inte vara sån, vill inte sluta bry mig och strunta i att vara medveten. Vill inte, och ändå är det så lätt att bara låta bli att vara snäll mot mig själv. Känns som att allt jag gjort bra bara inte spelar någon roll när jag förstör det över en dag. Men I'm done för den här gången, bara att börja om igen och be att det inte händer igen. Någonsin.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0