Hos dig är jag stark, hos dig är jag underbar

 

Det har gått lite upp och ner med dagens planering.. Var fan tar tiden vägen egentligen? Det gick bra tills jag blev hungrig, sedan ballade det ur lite och jag har, helt förvånande, inte alls hunnit med det jag tänkt mig. Det blir alltid så, frågan är bara varför? För det är så satans frusterande. Klart jag fastnade vid datorn, fast jag inte skulle.. Jag blir för rastlös, men går inte ut eller gör något för jag har ju gett mig fan på att plugga det jag ska plugga. Det går bara inte, helt värdelös kombination. Därför ger jag upp snart. Har hunnit med att göra matten iallafall. Måste ut och springa sen, för jag klarar inte av att vara inne längre. Så gör vi. Och den här gången gör vi det verkligen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0