Efter mitt livs kanske sjukaste och stressiga skoldag var jag helt tom i huvudet och slut som människa. Men det känns så jävla värt med lov att jag inte vet var jag ska ta vägen nästan. Lyckan.
Har lite lagom galet bråttom, tåget mot stockholm går om 40 och därifrån är det bilresa till Bollnäs som gäller. Orkar inte tänka efter hur många timmar det är men ger mig fan på att inte dö av tristess på något sätt. Imorgon åker vi vidare och slutdestinationen är Vemdalen.

Känner att jag går in lite i koma, men inte ett medvetslöst sådant, utan mer levande än någonsin. Dagar fyllda av fart i backar och mysiga kvällar när man drar av sig pjäxorna, sitter vid en brasa och bara lever. Åh känner mig så förtjänt av det, underbar känsla.

Ska packa ner det sista nu, ha ett suuuperlov.

puss!